...är jag ju gravid men egentligen kan man kanske inte säga så, för den lilla cellbollen ska ju fastna också och det vet man ju inte än om den kommer göra. Enligt sköterskan i Falun så ska den ha fastnat kanske redan för någon dag sedan, OM den nu överhuvudtaget gör det. Jag känner ingenting annorlunda och om jag gör det så kan det lika gärna bero på hormonet progesteron som jag får som stöd (hormonbehandligen är långt ifrån över). Jag inser givetvis att det kanske är lite tidigt att känna av en eventuell graviditet, men man tycker man borde känna något annorlunda. Nåväl, det är väl bara att fortsätta "leva som vanligt fast som om man vore gravid" och vänta och se helt enkelt...
Nåväl, hur än utfallet blir så får man ju vara glad över att åtminstone ha kommit så här långt - det är ju, vad vi vet, det längsta vi har kommit någonsin!
Till sist:
"Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör. Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör". -Fred 7 år
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fastna! Fastna! Fastna! *rabblar mantra* Ni är ju kompatibla rent befruktningsmässigt!! Det var det första vi kom fram till när vi gick och oroade oss för missfall osv. Att vi vet att våra fysiska tillbehör inte stöter bort varandra :-) Nu är det bäst att fastna lilla cellbollen!!! *ser bestämd ut*
Skicka en kommentar