Allt man kan göra är att hoppas!

Hua, den värsta pärsen är över...tror jag. Vi har varit iväg och plockat ut ägg från mig och Mattias har fått "göra sitt" (romantiskt värre). Under ingreppet var jag helt lullig av morfin, det var faktiskt en rätt härlig känsla :-) så det kändes nästan ingenting! Minsta lilla grimas från mig som kunde antyda att jag hade ont - så fick jag mer morfin. Det var faktiskt rätt häftigt hela grejen, man fick se på en skärm hur de stack hål på äggblåsorna en efter en. Det var tyvärr inte ägg i alla äggblåsor men 7 st ägg fick de ut i alla fall. Hälften av äggen, vad nu hälften av 7 är?!, kommer de att göra mikroinjektion på, där de hjälper till lite extra genom att med en supertunn nål föra in en spermie i varje ägg. Resten av äggen får leka ihop med spermierna i en skål (eller hur de nu gör?!). Nu har vi fått reda på att 4 st ägg har blivit befruktade och dessa kommer de att långtidsodla så återföring blir om några dagar. Nu är det bara att hoppas att åtminstone ett ägg vill fortsätta dela sig och bli till en liten blastocyst! Det behövs ju bara ETT ägg faktiskt. Om det blir återföring så är sedan chansen ungefär 50% att jag blir gravid. Så det är verkligen ingenting som är självklart, ens med sådan här hjälp på traven.