Jag är bäst!

Äntligen! Det är inte ofta jag vinner tävlingar som har med någon typ av prestation att göra, men nu har det alltså hänt! :-) Jag har vunnit i minigolf (eller bangolf som de riktigt inbitna säger). Det var jag och fyra tjejer på jobbet som bestämde oss för att åka iväg till Skoghall och spela minigolf för att fira att vi snart börjar vår semester. Några cyklade, dvs jag och J (det tycker jag var lite halvhurtigt i alla fall, det blir ju i alla fall 1,5 mil fram och tillbaka) och några åkte bil. Halvvägs ut till Skoghall åt vi baguetter som vi köpt med oss, för man kan ju inte spela minigolf på tom mage. När vi sedan kom fram till minigolfen så var tyvärr betongbanan stängd på grund av tävling, så det fick bli filtbanan. Det tog sin lilla tid att gå runt de 18 hålen, men som sagt, jag vann! (kan inte sägas nog många gånger :-) och jag tycker det blev en hyfsat bra poäng jag fick också. Jag gick runt på 50 slag. J kom tvåa, bara två slag efter så det var rätt jämnt i toppen.

Jag har kort sagt haft en himla bra dag!

Sånt man inte pratar om

Jag slutade med p-pillrena och hoppades att det skulle räcka. Men när jag förstod att inte det skulle räcka slutade jag i princip att dricka alkohol, gick ner några kilon, åt bara nyttig mat och som att inte det räckte så slutade jag gå på A-brunnar. För det betyder väl otur?! Goda gärningar gör nog susen?! Allt man gör får man väl tillbaka? Men det hjälpte inte heller. Tänk om det finns nån högre makt som ser allt vad jag gör och bestämmer sig för att jag är ond och ska bestraffas med livslång barnlöshet?
Så kom jag på att jag kan ju sluta tänka på att vilja bli gravid (för testat att bara tänka på det hade jag redan gjort), så blir det nog som vi vill. Men istället tänkte jag hela dagarna på att inte tänka på att bli gravid, som att det skulle hjälpa? Jag har testat att sluta räkna dagar. Fast ändå räknar jag. Jag vet naturligtvis precis när det är dags för både ägglossning och mens men tror ändå att det ska hjälpa. Fast det gör det såklart inte. Allt finns ju i huvudet ändå, varenda dag räknas. Jag har varit på semestrar. Blir man inte gravid då? Jag har för mig någon sagt att man ska åka bort och bara slappna av och tänka på annat så funkar det. Men jag har aldrig tänkt så mkt på att bli gravid som då. Tänk inte, tänk inte, tänk inte…
Stundtals har jag slutat leva, slutat glädjas. Men...det är ju trots allt roligare att vara glad :-)

I höst inleder vi vårt första provrörsförsök, efter att andra medicinska behandlingar och ovan nämnda tips och trix inte fungerat. Det känns mest skräckfyllt. Efter alla alternativa behandlingar vi gått igenom blir ju det här liksom 'sista anhalten', men naturligtvis vill jag ju inte sluta hoppas.

Sånt här pratar man inte om, varför är det så?

Jag har dock för länge sedan bestämt mig för att berätta, för vissa i alla fall. Sen behöver givetvis ingen annan mer än vi (och läkarna) hålla stenkoll på mina ägglossningar etc, för det gör vi så bra själva.