Jag slutade med p-pillrena och hoppades att det skulle räcka. Men när jag förstod att inte det skulle räcka slutade jag i princip att dricka alkohol, gick ner några kilon, åt bara nyttig mat och som att inte det räckte så slutade jag gå på A-brunnar. För det betyder väl otur?! Goda gärningar gör nog susen?! Allt man gör får man väl tillbaka? Men det hjälpte inte heller. Tänk om det finns nån högre makt som ser allt vad jag gör och bestämmer sig för att jag är ond och ska bestraffas med livslång barnlöshet?
Så kom jag på att jag kan ju sluta tänka på att vilja bli gravid (för testat att bara tänka på det hade jag redan gjort), så blir det nog som vi vill. Men istället tänkte jag hela dagarna på att inte tänka på att bli gravid, som att det skulle hjälpa? Jag har testat att sluta räkna dagar. Fast ändå räknar jag. Jag vet naturligtvis precis när det är dags för både ägglossning och mens men tror ändå att det ska hjälpa. Fast det gör det såklart inte. Allt finns ju i huvudet ändå, varenda dag räknas. Jag har varit på semestrar. Blir man inte gravid då? Jag har för mig någon sagt att man ska åka bort och bara slappna av och tänka på annat så funkar det. Men jag har aldrig tänkt så mkt på att bli gravid som då. Tänk inte, tänk inte, tänk inte…
Stundtals har jag slutat leva, slutat glädjas. Men...det är ju trots allt roligare att vara glad :-)
I höst inleder vi vårt första provrörsförsök, efter att andra medicinska behandlingar och ovan nämnda tips och trix inte fungerat. Det känns mest skräckfyllt. Efter alla alternativa behandlingar vi gått igenom blir ju det här liksom 'sista anhalten', men naturligtvis vill jag ju inte sluta hoppas.
Sånt här pratar man inte om, varför är det så?
Jag har dock för länge sedan bestämt mig för att berätta, för vissa i alla fall. Sen behöver givetvis ingen annan mer än vi (och läkarna) hålla stenkoll på mina ägglossningar etc, för det gör vi så bra själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vet precis hur känsligt ämne det är. Folk tar för givet att "alla" kan/ska/vill bli gravida. Har fått frågan både en och två gånger när de tycker sig skymta en mage under arbetskläderna. Det gör ont att få frågan. De vet inte allt som ligger bakom... Jag håller tummarna för er. Hoppas det går bra. Sluta tänka går inte. Ingen kvinna kan sluta tänka när väl karusellen satt igång. Det är jag övertygad om. Önskar er ALL lycka!!!
Det är dumt att inte prata om det tycker jag i alla fall (det finns ju givetvis både fördelar och nackdelar med att prata om det). Jag vet ju att vi inte precis är ensamma om problemet, men ändå pratar man i allmänhet inte om sådana saker. Tack för lyckönskningarna! Önskar er ALL lycka också...
Starkt!
Får erkänna att det funderades en hel del här hemma innan vi började försöka då vi har fler vänner med samma problem som ni. Vi hade ju turen där allt fungerade fint fram till den dramatiska förlossningen men det gick ju det med.
Häng i och ge inte upp!
//Martin
Skicka en kommentar