Jag börjar bli en riktig fena på det här med sprutor! Känner mig som värsta junkien när jag sätter in ampull i 'pennan', skruvar på en nål, ställer in dosen och sedan sticker mig själv i magen. Hur naturligt som helst. Många blodprov har det blivit den senaste tiden också så tar man en titt i mina armveck kan man lätt få för sig att jag har allvarliga drogproblem :-).
Hittills har den här behandlingen varit förvånandsvärt "lätt". Fysiskt har jag nästan inte känt av den här behandligen alls, trodde verkligen att det skulle vara mycket värre! Kanske jag haft lite annorlunda humör och någongång haft huvudvärk...men jag har verkligen inte känt mig som den klimakteriekossa jag trodde jag skulle bli under nedregleringen. Så fel man kan ha! Psykiskt är det väl kanske inte så jättelätt...men även den biten har faktiskt varit bättre än jag trodde. När jag behandlades med Pergotime (klomifenpreparat som ska främja follikeltillväxten) så hade jag betydligt fler biverkningar, varje månad, i flera månaders tid.
Snart dags för ultraljud, hoppas att sprutorna har haft någon effekt! (=nästa orosmoment)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar