Det krävs så lite...

...just nu för att totalt ändra mitt humör och mående! Från att igår ha känt mig totalt nere och apatisk har jag nu vänt och är istället nästintill euforisk! :-) Allt på grund av ett endaste litet telefonsamtal! Min kropp har hajat vad som är på gång! Barnmorskan Marita meddelade att mitt blodprov visade 0.19 (vilken enhet sa hon inte, men möjligen nmol/ml?) Min spontana reaktion blev naturligtvis: '???' Men tydligen var det såpass lågt att jag inom kort kan börja med sprutor! Tjoho!

Idag har jag stannat hemma från jobbet. Inväntar några hantverkare som ska göra en OVK-besiktning (obligatorisk ventilationskontroll). De skulle komma någongång mellan 07:30 och 15:30 (varför gör de så?!? hallå! ALLA är faktiskt inte pensionärer, sjukskrivna eller föräldralediga) Så igår gjorde jag upp en tid och blev mäkta förvånad över att det gick så smidigt! De skulle komma mellan 07:30 och 08:00, så då skulle jag ju gott och väl hinna till jobbet. När de inte hade kommit 08:30 och jag inte ens sett skymten av någon bil som skulle kunna tänkas tillhöra ovk-killarna så bestämde jag mig för att jag ta en ledig dag (det går ganska lätt att bestämma en sån sak när man inte är det minsta sugen på att gå till jobbet :-). Under tiden jag skrivit detta har klockan hunnit bli 10:00 och killarna har precis avslutat det de skulle göra. Har ingen aning om vad de gjort, men det gick fort i alla fall. Kanske jag borde gå till jobbet ändå? Ska fundera lite till på den saken tror jag...