Födelsedag!

Nu har jag varit 31 år i snart en hel dag och ålderskrämporna börjar på allvar ge sig till känna. Imorse när jag skulle gå till jobbet fick jag helt plötsligt som någon slags kramp i foten och den återkom lite då och då under hela dagen. Otroligt enerverande! Måste vara ledbesvär eller något sånt.

Om någon, som var med på mitt hejdundrande kalas i lördags, mot förmodan skulle vara inne och läsa min lilla blogg, vill jag ta tillfället i akt att tacka så hemskt mycket för uppvaktningen! Jag hade otroligt roligt! Tack tack!

Jag tror det var fler än jag som hade roligt, för festen tog inte slut förrän fyra på morgonen... Men nu blir det nog inte fest hos oss på ett tag - våra grannar måste få en chans att återhämta sig först.


Dagens solstråle: Ellen! Med henne omkring sig kan man inte vara ledsen!
Dagens regnmoln: Typiskt att man måste jobba på sin födelsedag! Jag tycker att alla som fyller år borde få vara lediga! :-)

Måndag igen

Jaha, så har ytterligare några veckor gått och det har blivit måndag igen. Veckan består egentligen bara av två dagar; måndag och fredag. Den här veckan är det ju kort vecka så att det är måndag känns för en gångs skull faktiskt helt OK. Tyvärr blir jag nog tyvärr tvungen att jobba på fredag fast jag hade tänkt att vara "långledig". Vi har ofantligt mycket att göra på jobbet just nu och alla känner sig helt uppstressade, så även jag. Jag har ju mer eller mindre själv valt att jobba deltid på två ställen (sen var det inte jag som tyckte att 50/50 var en bra idé, utan det var mina chefer), så jag får nog skylla mig själv att jag tycker det känns frustrerande att inte riktigt hinna "klart"med något av jobben på respektive ställe. Bra är i alla fall att jag faktiskt börjar komma in mitt nya jobb mer och mer nu och det känns roligare och roligare och kollegerna känns trevligare och trevligare också!

Snart fyller jag år också! Det är egentligen inget alls att fira, men lite kul att få presenter är det ju fortfarande :-). Denna gång blir jag 31. Jag känner mig riktigt gammal faktiskt. Hade nog tänkt att jag skulle ha hus och ett eller kanske till och med två barn vid det här laget men livet blir inte alltid som man tänkt sig...

Veckan som gått

Jag jobbade i Stockholm på mitt nya jobb hela förra veckan. Det skrämmer mig lite grann att jag inte trivs än. Ingen har liksom tid med mig, det är nästan som att jag inte finns. Jag hoppas att det blir bättre så småningom. I mitten på veckan hittade jag dock en "bundsförvant" - en tjej som också är rätt ny och som berättade att det var precis likadant när hon började. Det kändes bra att ha någon att prata med, men sen så kom jag på att nog inte gillar henne - heller. Inte bra. I torsdags och fredags gick jag en kurs "Test i praktiken - acceptanstester". Den var faktiskt riktigt intressant, men jag insåg snabbt att på den avdelning jag jobbar, jobbar man inte efter den modellen som lärdes ut i alla fall, men jag kan kanske tala om för dem hur det egentligen ska gå till :-).

Igår var jag med om något som aldrig hänt mig förut. Jag skulle hämta ut läkemedel på apoteket (ja, det är alltså inte det som jag aldrig varit med om, utan det som följer :-) - läkemedel som jag ätit och fått utskrivet i några månaders tid nu. När jag hade stått vid disken ett tag och bara väntade på att farmaceuten skulle hämta den så frågar hon helt plötsligt: "Har du haft den här doseringen tidigare?" "Jajamen. Jag vet att det är maxdosen, men det är ju samma dos som jag hade förra gången" svarar jag då. Jag ser hur hon noterar det jag sagt i något program på datorn och så dröjer det ytterligare en stund. Sedan går hon och frågar en kollega något, som jag inte hör. Till slut får jag min medicin, men jag får däremot inte tillbaka receptet som jag har två uttag kvar på! Hon talar om att hon ska ringa min läkare och höra lite och att hon skickar receptet hem till mig när hon pratat med honom! Mitt svar blir bara "men jag tror faktiskt att han vet vad han gör"...Hon svarar att "det gör han säkert, men jag vill ändå höra". Efteråt har jag ju börjat fundera på vad det kan finnas för anledning till att hon ifrågasätter läkaren...? Jag kan väl kanske för tydlighetens skull tala om att det INTE är någon form av knark eller så jag fått utskrivet. I patient-FASS har jag inte sett att det skulle vara någon direkt farlig medicin heller...Jag ska nog ta och fråga min läkare vad det kan ha funnits för skäl till ifrågasättandet.

Börjar bli lite nervös!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag börjar mitt deltidsjobb på utvecklingsavdelningen på vårt huvudkontor! Jag vet inte alls vad jag gett mig in på egentligen, men uppenbarligen så tror de som anställt mig att jag ska kunna bidra med någonting bra. Så nästa måndag när jag kommer till jobbet i Solna vet jag inte alls vad jag ska göra, men det är väl alltid så när man börjar nytt jobb. Lite nervöst känns det i alla fall. Såhär innan jag börjat känns det helt toppen att få ha en fot på vardera ställe, men antagligen tar det väl inte lång tid förrän jag tröttnat på att pendla. Jag inser att vi förr eller senare måste bestämma oss för vart vi ska slå oss ner.... *jobbigt*.

Förströelser

Sitter på tåget o testar att blogga från min telefon. Det är ju i alla fall något man kan sysselsätta sig med mer än att läsa bok, som jag väl ska göra när jag bloggat klart. Av bilden framgår det vad jag läser. Det är en gammal klassiker som jag blivit lite nyfiken på sedan jag läst en bok som heter Gregorius, som handlar om samma karaktärer. Man får liksom samma berättelse fast ur en annan karaktärs perspektiv. Det blev visst 'dagens boktips' av dagens blogg, men det är ju just det som är så bra med att ha en blogg om precis allt o ingenting!

Egentligen har jag nog inga problem!

Den senaste tiden har det varit alldeles för tunga moln på min himmel, inte många moln, men tunga. Förutom vanlig vinter-vår-deppighet så har jag haft ett par problem att tampas med. Dessa problem har upptagit min tankeverksamhet en stor del av dygnets timmar. Det är liksom allt som har funnits inuti mitt huvud. Att jag sedan har alldeles för mycket tid till att tänka på mina problem gör ju inte saken bättre! Nu när det är helg och Mattias är hemma så har jag inte tänkt på mina problem mycket alls! Så jag är ju helt klart en lösning på spåren - jag måste skaffa mig en hobby helt enkelt! :-)

En annan problemlösningsmetod kan vara att sätta sina problem i proportion till andras problem. Det var i alla fall någonting som slog mig igår kväll när jag och Mattias såg på filmen Babel - kanske inte en "må-bra-film" direkt (ett stort fett understatement) , men en bra film. Utan att gå in så mycket på vad filmen handlar om så var min första spontana tanke i alla fall att jag aldrig mer ska tycka att jag har stora problem!

Så var det dags för mig att återuppta bloggandet. Jag tycker aldrig att jag har något intressant att dela med mig av men på senare tid har jag upptäckt att det har egentligen ingen annan heller - ändå är det kul att läsa om andras (o)intressanta liv! Fortfarande är jag tveksam till att jag verkligen ska kunna få ihop något att skriva om när mina hobbies mest består av tv-tittande, mat och sömn men jag ska verkligen göra mitt bästa att få ur mig så många ord det bara går om ingenting!

För någon timme sedan kom jag hem från ännu en intressant resa med jobbet. Vi som arbetar statligt reser faktiskt en hel del. Det senaste året jag har rest till både långväga och intressanta resmål, som Borlänge och nu senast Högbo (för er som undrar så ligger det någonstans mellan Gävle och Sandviken). Man hör ibland om folk som arbetar i det privata näringslivet som får åka till världsmetropoler som New York och Paris på konferens - men vad är väl det mot underbara Sverige! :-). Även om ni säkert kan ana en viss sarkasm kan jag ärligt varmt rekommendera det senaste resmålet, Högbo Bruk - en fantastisk hotell- och konferensanläggning med underbar mat (se där, där kom en av mina hobbies på tal!) och vacker omgivning.

Min förhoppning är att om några veckor kunna leverera ännu en spännande reseskildring, om Bollnäs.

Bokslut av min dag:

Pluspost: katterna hade inte svultit ihjäl under min 36-timmars bortavaro!
Minuspost: har ännu en gång fått bekräftelse på att min kropp motarbetar mig!